När man börjar att må bra igen, det är som att hela kroppen pustar och släpper ut allt. Alla tårar, aggritioner, sorg, besvikelse och övergivenhet. Samtidigt så känner man sig liten och rädd. Men jag är inte rädd längre. Jag har inte varit rädd sedan kvällen som var så varm den där 29de januari under tiden vi var i Thailand. Jag satt och grät på sängkanten och Frida tröstade mig. Efter det torkade jag mina tårar och bestämde mig för att inte längre vara liten och allt det där som hör till när man är ledsen. Att imorgon när jag vaknar så har jag lämnat allt det där jobbiga bakom mig, jag tänker vara den glada och positiva versionen av mig själv. Men det är viktigt att komma ihåg att man måste få låta sig själv vara ledsen, det är okej att vara det. Det är inte svagt utan snarare starkt, att visa att "nej jag mår inte bra nu" och att sedan när man har krafterna till det, orka resa sig upp igen. Jag har lärt mig av mina misstag och tagit lärdom av dom. Efteråt drack vi vin på balkongen och jag kunde inte mått bättre i ett fantastiskt land med min finaste vän, min fina Frida. 

 

Kärlek♥